När bör man inte bleka sina tänder ? När man har isande tandhalsar, blottlagda rotytor, borstskador eller tunn emalj. Med sådana besvär ökar risken för att man ska drabbas av biverkningar i form av isningar. Om man röker eller snusar bör man inte heller bleka tänderna då bl.a färgämnen i tobaken kan göra att resultatet av behandlingen blir något sämre. Blekmedel kan förstärka den negativa effekt som tobak kan ha i munhålan.

Är man gravid eller ammar ska man inte bleka tänderna heller eftersom det inte har gjorts några undersökningar om vilka bieffekter blekmedlet har på foster och barn.

Annars gäller att gula eller bruna missfärgningar i allmänhet är lättare att bleka än andra. Missfärgningar från amalgamfyllningar är i princip omöjliga att bleka. Det gäller också tänder som utsatts för slag eller skada och där tandnerven, pulpan pga detta har skadats. När rotfyllda tänder skall blekas är tekniken annorlunda.

En blekning är en kemisk process. Blekmedlet tränger in i emaljen och dentin och bryter där ner de missfärgande mörka ämnena till mindre och inte lika färgade ämnen.

Ofta räcker det med tre till fyra dagars behandling. Vid svårare fall av missfärgningar kan man behöva upp till två veckor eller mer.

Har man fyllningar som behöver bytas ut efter en blekning skall man vänta med detta i en till två veckor efter att behandlingen är klar. Det är viktigt för att tändernas färg stabiliseras och att det inte skall finnas kvar rester av blekmedel. Sådana rester kan göra att de plastfyllningsmaterial som används inte stelnar ordentligt och därmed inte blir tillräckligt hårda.

Resultatet av en blekningsbehandling står sig i allmänhet i ett till tre år.

När man bleker tänderna kan tandköttet bli svullet, lite sårigt eller irriterat. Det är viktigt att man då gör ett uppehåll i behandlingen i en till två dagar eller tills tandköttet har läkts.